Jag tog en promenad i går i stormen. Höll på att blåsa bort när jag kom ner till havet. Efter bara ett par väderbilder lade batterierna i kameran av, så det var bara att sluta leka fotograf och knalla hemåt. Jag tog ändå en liten omväg över fotbollsplanen, bara för att röra lite på mig och precis då öppnade sig himlen och den kraftiga vinden orsakade ett monstruöst sidledsregn. Seriöst, jag kutade hem.
Jag minns när Fredrik och Filip skulle ta reda på hur man ska röra sig för att minimera nedblötningen när det regnar. Det var inte att rusa mot det horisontella regnet, så mycket är ju säkert. På hundra meter hann jag bli dyngsur.
Men havet är vackert när det är oväder. I dag friskar det i rejält, men den blygtunga himlen har ersatts av vita bomullstussar med lite blått emellan.
Snacka väder - vad är det för smörja? Kanske är det reportern i mig. Jag var ju trots allt "ovädersreporter" en hel dag precis i början av min jobbperiod. Apropå jobb, det känns hemtamt att sitta och formulera ord via tangentbordet tillsammans med en kopp kaffe såhär på tidiga förmiddagen. Jag saknar faktiskt redaktionen. Fast å andra sidan - klart det är skönt att vara ledig.
Fast då var jag (oftast) ordentligare klädd och hade (alltid) blaskigt automatkaffe i koppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar