söndag 23 augusti 2009

Alla vill till himlen

Åka limousin förstås. Alla vill till himlen, till himlen!

Thåström var fantastisk. Även om jag ryktesvägen hörde att den här turnén skulle vara mindre bra än tidigare år så har jag bara en sak att säga: Thåström är kung. Jag ville inte att han skulle gå av scenen, för mig hade han fått hålla på hela natten.

Stortorget i Malmö, framför scenen var det fullt av folk, men inte så där galet packat. Publiken var rätt lugn och medelåldern ganska hög. De flesta runt omkring oss verkade vara över fyrtio i alla fall. Inte så konstigt, Thåström har ju varit aktiv sedan slutet av sjuttiotalet.

Han körde ett sjukt bra set. Inledde med ett par låtar från nya plattan och gick sedan hårt och brutalt in på den tjugo år gamla repertoaren och jag fick höra den industritunga Alla vill till himlen - äntligen. Som en revansch för den avbrutna och febriga konserten på Roskilde.

Några låtar från Skebokvarnsvägen 209, både The Haters, FanFanFan och Om Black Jim. Han gick av scenen, efter ett - enligt mig - alldeles för kort set. Och gick upp igen, två gånger! Fantastiskt. Och hör och häpna, han rev av Die Mauer som ett extranummer, det trodde jag aldrig. Thåström är ingen publikfriare, tvärtom.

Nog för att jag kan tänka mig många låtar jag hellre skulle höra kändes det ändå lite stort. Som om han verkligen ville bjuda på sig själv, ge publiken en låt som alla skulla känna igen - även de som inte kan stava till "Imperiet" utan att slå upp det.

Men det är tur att han inte beter sig som Bob Dylan och låter bandet spela låtarna exakt som man är van att höra dem men medan han själv pratsjunger sig igenom texterna helt fel. Sjukt bra jobbat Thåström, sjukt bra.

Thåström är oåtkomlig. Klanderfri. Obefläckad. Åtminstone i mina ögon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar