Folkfest åt folket!

När jag bodde i staden fanns inte den så kallade Å-festen. Inte i det här formatet i alla fall. I stället var det samtidigt Drakbåtsfestival, Å-fest och Sommarens sista suck för hela slanten, en helg i slutet av augusti.
Då, för tio år sedan, var allt gratis och Stadsparken was the place to be. På scenen, som numera inte finns kvar, spelade allt från lokala förmågor till internationella kändisar. Där hängde alla och man visste, att förr eller senare skulle man springa på alla man ville träffa. Vi lyssnade på Winnerbäcks tredje platta, den som blev riktigt stor, och på Yvonnes Modern Love på repeat. Då, 1998.


Yvonne: Getting Out, Getting Anywhere (1997)

Numera, 2009, är det alltså Å-festen i dagarna nio, en folkfest i kubik. Jag gick direkt från mitt kvällspass, rätt ut i den svala sommarkvällen, fjortisfylla och pommes frites-os. Efter att ha gått ett varv runt det enorma tältet som tar upp hela torget hittade jag och Jimmy in till Björn Rosenström-spelningen. Ojojoj, sakta i backarna, Björn Rosenström? Ja kära du, du läste rätt.

"Han är ju som en vulgär Winnerbäck!" sa Jimmy när göteborgsgrabben på scenen rev av en akustisk dänga som hela publiken kunde texten till (utom vi, verkade det som). Det var faktiskt konstigt, jag kände igen de flesta låtarna och kunde vissa textrader utan att riktigt veta när jag har lyckats snappa upp dem. Eloge till Rosenström för det.

Hur som helst, tältet var varmt och fullt av Eskilstunabor som hånglade, drack öl och skrålade med i låtarna. Liv och rörelse, fastän det bara var tisdag. Folkfest - you gotta love it.