Om att dö en smula

Nu stänger jag snart av min dator - utan att komma tillbaka på måndag och sätta på den igen. Nu slänger jag alla "bra att ha"-lappar med telefonnummer, alla post it-lappar och gamla tidningar som belamrat min två kvadratmeter stora arbetshörna de senaste sex veckorna.

Jag har en tendens att bli otroligt sentimental och lider av galen separationsångest. Det känns hårt just nu och lite sorgligt. Ända till i morgon klockan tio ungefär, då jag kliver på tåget till Göteborg. Tur att man har lätt att anpassa sig.

Klockan 22.11: Packat och (nästan) klart att lämna lägenheten i morgon bitti. För den som har missat att jag blivit pånyttförälskad i Bright Eyes så var jag bara tvungen att lyssna lite på First Day of My Life nu under packningen. Du bara måste spana in den här (också hemgjorda?) You Tube-videon av First Day of My Life, den är ju hur trevlig som helst! Lite minimalistiskt och simpelt som tusan, men jag gillar det. Observera den gravida tjejen!

Peter Birros Upp till Kamp går i repris på tv, måste se!