Cocaine cowboys och protestlöpare

Jag har tidigare flaggat med min svaghet för sjuttiotalets musikscen. Eftersom jag känner mig lite för obildad plockade jag med mig ett av en kompis lånat ex av Hotel California på dagens tågresa mellan hemstad och sommarjobbstad. Det är fantastisk läsning och jag rekommenderar varmt boken för en längre, eller kortare, tågresa. Alla som någon gång tänkt tanken "varför fick inte jag leva på det glada sjuttiotalet?" måste bara läsa den, eller åtminstone bläddra i den.
Jag och Barney Hoskyns Hotel California, Singer-Songwriters and Cocaine Cowboys in the LA Canyons, 1967-1976

Och så apropå tåg: Jag jobbar kväll och har gjort en "Hallå där" med en ung man som i ren och skär protest mot SJ:s ohemult höga biljettpriser springer mellan Göteborg och Stockholm. Med tio kilo packning på ryggen gör han en Marathon om dagen. Läs min mini-artikel om Rasmus Wassberg här, och stöd honom gärna via hans Facbookgrupp Rasmus springer mellan GBG-STHLM. Han tänker använda den som en digital namninsamling. Fler sådana eldsjälar behövs.

För miljön, mot överpriser på tåg! Kanske skulle man börja jogga dit man ska? Roskilde nästa år, till exempel...