Handsprit och bloggtips

Sista dagen av sommaren, formellt sett. I morgon börjar höstterminen för min del, mycket symboliskt. Jag har smygstartat hösten redan i dag, och har gjort min första insats som sekreterare på Studentradion - om än en något klen och förvirrad sådan.

Vid mitt besök på Ekonomikum noterade jag att svininfluensan har kommit till Uppsala universitet, varenda toalett var fösedd med en ganska stor behållare med handsprit. Tänka sig! Hörde för övrigt att handspriten är helt slut på apoteken... har det här gått till överdrift?

På torsdag kör vi första Release för säsongen, missa inte! Kolla in Releasebloggen, den enda kanal du behöver som musikintresserad Uppsala-student.

I morgon gör jag min debut på Frescati. Peace and good night everybody.

En åldrings reflektioner

Då var man tillbaka i Uppsala då. Mycket har förändrats på de elva (!) veckor jag varit out of town. Till exempel hemma i kollektivet:

 - Det har tillkommit en stor gul skylt som talar om att man inte får parkera utanför vårt köksfönster, precis lagom stor och lysande för att störa frukostron

 - Sopstationen har utökats, numera finns även metallåtervinning och vi behöver inte knata till Willys för att vara de miljövänner vi alla bör vara

 - Min yuccapalm har lämnat in för gott, R.I.P.

 - Jag hittar inte riktigt i köksskåpen (kan också bero på mig och inte på att något har förändrats)

För att inte tala om ute på stan som nattetid har tagits över av störtfulla nollor och nyblivna Uppsalastudenter som:

 - Är födda så sent som 1991 (!!!) vissa alltså, inte alla. Men ändå!

 - Har konstiga utklädnader på teman som Braveheart, pirater eller Pink Ladies

 - Har så konstiga kläder att man inte vet om de är utklädda eller ej (SHIT vilken jävla tantfaktor det var på det uttalandet!)

 - Sjunger sup-hejarramsor i kapp i baren på de större nationerna

Efter en promenad i stan upptäckte jag hur skräpig Kungsgatan var, okej att det är söndag men så här mycket skit brukar väl inte fladdra runt på eftermiddagen. Mitt i stan liksom! Kan det vara nollorna tro...? (Nej nu var jag väl orättvis, fy mig!)

I övrigt är saker och ting ganska mycket som vanligt. Någon hade kräkts på en av Upplands toaletter igår, kön till V-dala var oöverkomlig och tågstationen är ett enda virrvarr av ny tågräls och provisoriska skyltar.

Pang Boom Krasch

Här är ett HETT tips för alla övervintrade punkfanatiker. Efter Thåström-spelningen i förra veckan återupptäckte jag Pang Boom Krasch och youtubade den.

Kolla in Thåström när han uppträder live hos Dabrowski. Blockflöjtspelande barn (spelar de verkligen på riktigt?) och på slutet glider det in en hel barnkör. Notera den galna Thåström-blicken och hans sköna moves på scenen. Man kan bara älska honom.

Sista sucken

I dag är det dags att lämna sommarland och bege sig norrut. Dags att ta tag i höstterminen. Höstfestligheterna började i går med skånsk kräftkalas och fortsätter i kväll i Stockholm med mälardalsk kräftskiva. I morgon hastar jag raskt vidare in i ett födelsedagskalas och på kvällen uppländsk inflyttningsfest. Allt på en gång.

Här är mina sista sommarbilder. Från havet, landet, lugnet. Kor och glittrigt hav. Lugnt hav på kvällen. Kan man bli annat än lugn?


I går körde jag runt i bygden för att uträtta några ärenden. Jag kände mig skitig i håret, svettig och allmänt sunkig - men det gjorde ju inget eftersom man är på landet och det är sommar. Jag kände mig som Johanna Sällströms karaktär i Hans och Hennes som gick på tv en kväll för inte så länge sedan. De är så himla lantligt skitiga och svettiga i den filmen, man riktigt känner lukten av svett, ladugård och solvarmt bomullstyg när man ser den. Och så åker de runt i sina rostiga bilar också, man måste ju ha bil när man bor på landet.

Det lider mot höst och barfotabloggen blir allt mer påklädd. Jag drar på mig raggsockorna, tvättar håret och åker hem. Till Uppland, staden och det något snabbare livet.

Punkmiddag

I dag blir det punkmiddag. En gammal vän kommer över.

Det var inte meningen att det skulle bli lite halvsunkigt. Det är inte äckligt på något sätt alltså, utan bara lite... punkigt. Jag skyller på att vi befinner oss ute på landet, att jag egentligen hatar att laga mat och att jag ändå aldrig komemr kunna leva upp till det jag bjöds på för en vecka sedan. Av samma person som jag nu bjuder. Dessutom måste man ju vara lite originell...

Märks det att det ligger ett prestationskomplex dolt under den punkiga "jag skiter i allt"-ytan? Jaså, verkligen?

Men hör på den här menyn då:
- Förrätt/snacks: Lättsaltade chips och gröna vindruvor
- Huvudrätt: Tonfiskpasta
- Efterrätt: Kallrörd chokladpudding
- Dryck: Ekologisk folköl

Allt är ju gott. Eller hur? Dessutom bjuds det på trevligt sällskap och sällskapsspel. FAst någon stereo har vi i och för sig inte...

Malmö och Lund

Jag passade ju på att insupa den sydvästskånska atmosfären när jag ändå var i både Malmö och Lund.

Malmö i kvällssol. I väntan på Thåström. Mellanöl och Sveriges godaste falafel. Jag rekommenderar varmt Kungsparken för alla Malmö-besökare.

Den här lustiga men färgglada installationen hittade jag på Stortorget i Lund. Tyvärr syns det inte att det spöregnar på bilden, men jag vara tvungen att stanna till för att föreviga detta konstverk(?) på väg till tågstationen.

En grej som man som blivande journalist bara måste göra är ju att ta en titt i Sydsvenskan. Här är en lokalnotis från fredagen den 21 augusti:

Hela bilden är tyvärr lite suddig, och för dig som inte kan uttyda ortsdateringen så står det Staffanstorp. En lite by utanför Lund. (Alla ni som sett HippHipp vet kanske då att Tiffany Persson, den bastanta, höljudda och hennafärgade damen kommer från Staffanstorp.)

En grå dvärgkanin har alltså försvunnit ur sin bur. Ajaj. Kaniner som är som gjorda för att sitta inlåsta, hur kan det komma sig att den är borta? Hur kan man vilja fly från en bur? Själklart är det ett "inbrott"...

Skåne är bra. You gotta love it.

Alla vill till himlen

Åka limousin förstås. Alla vill till himlen, till himlen!

Thåström var fantastisk. Även om jag ryktesvägen hörde att den här turnén skulle vara mindre bra än tidigare år så har jag bara en sak att säga: Thåström är kung. Jag ville inte att han skulle gå av scenen, för mig hade han fått hålla på hela natten.

Stortorget i Malmö, framför scenen var det fullt av folk, men inte så där galet packat. Publiken var rätt lugn och medelåldern ganska hög. De flesta runt omkring oss verkade vara över fyrtio i alla fall. Inte så konstigt, Thåström har ju varit aktiv sedan slutet av sjuttiotalet.

Han körde ett sjukt bra set. Inledde med ett par låtar från nya plattan och gick sedan hårt och brutalt in på den tjugo år gamla repertoaren och jag fick höra den industritunga Alla vill till himlen - äntligen. Som en revansch för den avbrutna och febriga konserten på Roskilde.

Några låtar från Skebokvarnsvägen 209, både The Haters, FanFanFan och Om Black Jim. Han gick av scenen, efter ett - enligt mig - alldeles för kort set. Och gick upp igen, två gånger! Fantastiskt. Och hör och häpna, han rev av Die Mauer som ett extranummer, det trodde jag aldrig. Thåström är ingen publikfriare, tvärtom.

Nog för att jag kan tänka mig många låtar jag hellre skulle höra kändes det ändå lite stort. Som om han verkligen ville bjuda på sig själv, ge publiken en låt som alla skulla känna igen - även de som inte kan stava till "Imperiet" utan att slå upp det.

Men det är tur att han inte beter sig som Bob Dylan och låter bandet spela låtarna exakt som man är van att höra dem men medan han själv pratsjunger sig igenom texterna helt fel. Sjukt bra jobbat Thåström, sjukt bra.

Thåström är oåtkomlig. Klanderfri. Obefläckad. Åtminstone i mina ögon.

Lite mer än Å-festen

I dag ska jag täcka sommarens spektrum av festivaler. Det har blivit dags att besöka Malmöfestivalen.

I dag är näst sista festivaldagen och varför jag släpar min semesterlata kropp söderut till Sveriges tredje största stad är enbart av en enda anledning: Joakim Thåström, punk-kungen från Rågsved.

Sist jag såg Thåström var för tre år sedan. Jag stod precis under en av monitorerna i Arena-tältet (Gröna scenen) på Roskilde. Av Thåström himself såg jag inte mycket mer än en skugga som skymtade förbi över scenen. Jag hade feber och höll på att säcka ihop. Var tvungen att gå hem och lägga mig i tältet. När jag stapplade bort över festivalen spelade han Alla vill till himlen. Jag ville bara till sovsäcken.

I dag är det alltså revanschdags. Dessutom ska jag få uppleva lite tvättäkta Malmöfestival och det kan ju inte gå fel.

Kasettband och vissnade rosor

Veckans Rock'n Roll Hall of Fame: Janis Joplin

Föddes 19 januari 1943 och dog 27 år gammal av en överdos heroin. Tragiskt. Att dö vid just 27 års ålder är ju en sådan där rockmyt, och tydligen finns en 27 Club, där kända rockartister som dött vid just den åldern. Ofta ganska tragiska livsöden.

Bette Middler spelade Joplin i filmen The Rose. (Jag hade en lärare på universitetet som såg ut som Bette Middler när hon skrattade.) Joplin blev en Hall of Fame:are 1995.

Janis Joplin hann hur som helst förgylla rockvärlden med sin hesa och ganska mörka röst, och naturligtvis spelade hon på den åtråvärda och för en 80-talist den fullkomligt ouppnåeliga Woodstockfestivalen. Jag har Janis Joplins Pearl på kasettband!

I går kväll var det kasettband för hela slanten. Inget Joplin i och för sig, men såväl Dylan som Springsteen. Mycket trevligt. Är kasettbanden dödförklarade? Kan det finnas utrymme för en revival för 80-talisternas avkommor kanske?

Oväder

Jag tog en promenad i går i stormen. Höll på att blåsa bort när jag kom ner till havet. Efter bara ett par väderbilder lade batterierna i kameran av, så det var bara att sluta leka fotograf och knalla hemåt. Jag tog ändå en liten omväg över fotbollsplanen, bara för att röra lite på mig och precis då öppnade sig himlen och den kraftiga vinden orsakade ett monstruöst sidledsregn. Seriöst, jag kutade hem.

Jag minns när Fredrik och Filip skulle ta reda på hur man ska röra sig för att minimera nedblötningen när det regnar. Det var inte att rusa mot det horisontella regnet, så mycket är ju säkert. På hundra meter hann jag bli dyngsur.

Men havet är vackert när det är oväder. I dag friskar det i rejält, men den blygtunga himlen har ersatts av vita bomullstussar med lite blått emellan.

Snacka väder - vad är det för smörja? Kanske är det reportern i mig. Jag var ju trots allt "ovädersreporter" en hel dag precis i början av min jobbperiod. Apropå jobb, det känns hemtamt att sitta och formulera ord via tangentbordet tillsammans med en kopp kaffe såhär på tidiga förmiddagen. Jag saknar faktiskt redaktionen. Fast å andra sidan - klart det är skönt att vara ledig.

Fast då var jag (oftast) ordentligare klädd och hade (alltid) blaskigt automatkaffe i koppen.

Hur naturlig är du?

Du har....
( ) Mascara över 100 kr
( ) En plattång
( ) En locktång
( ) Designparfym
( ) Foundation över 200 kr
(x) Ögonfransböjare
( ) Olika borttagningsmedel
( ) Speciell hårbalsam i en sprayflaska
( ) Läppglans över 100 kr
( ) Hårinpackning
( ) Bodybutter
(x) Bodylotion
( ) Parfym över 300 kr

Du ...
( ) Använder locktång/plattång varje dag
( ) Använder foundation varje dag
( ) Använder mascara varje dag
( ) Använder kajal varje dag
( ) Avänder läppglans varje dag
( ) Använder bodybutter varje dag
(x) Använder bodylotion varje dag
( ) Använder ansiktsrengöring varje dag
( ) Använder hårinpackning varje dag
( ) Använder hårspray varje dag
(x) Tränar på Gym
( ) Klipper dig varannan/varje månad

Du har...
( ) Tonat håret
(x) Färgat håret
( ) Hårförlängning
( ) Piercat dig
(x) Tatuerat dig
( ) Tagit hål i öronen

Summa: 6

Resultat (vem fan har kommit på dem, "fryst jordgubbe" är en sjukt intetsägande metafor som kan betyda precis vad som helst - och vem har någonsin sett en Barbie med tribal i svanken?):
0-10 den naturliga naturligaste typen
10-15 konstgjord behandlad blomma
15-20 kanariefågel i nordisk miljö
20-25 du är en fryst jordgubbe
25-30 barbie/ken-docka. Bara plast

Jag älskar sådana här tillförlitliga tester. "Naturlig" - vad innebär det, egentligen? Att man är student och inte tycker att en parfym behöver kosta mer än sjuttiofem spänn? Att man aldrig piercat sig för att man inte tycker att det är särskilt snyggt? Är en billig mascara mer "naturlig" än en dyr (och går gränsen vid just 100 riksdaler)? Generalisera mera, indoktrinera flera.

Har knyckt testet från syrran. Testa dig själv om du vill.

Kan någon för övrigt tala om vad som är skillnaden mellan bodybutter och bodylotion? Förutom namnet.

Bland spårvagnar, hårdrockare och festivalbesökare del två

Vi åkte ut till Hisingen på fest, jag kände mig väldigt blond och popsnörig bland de trettio hårdrockare som utgjorde resten av festen. Men det var trevligt. Ett skönt och oväntat inslag var när någon körde igång en rock-remix av Shakiras Hips Don't Lie och alla sjöng med.

Gustaf var nog lite orolig för hur jag skulle ta mig hem, han skulle stanna på Hisingen hos sin flickvän. Hemma hos honom huserade dessutom tre WOW-besökare, varav jag känner en från skoltiden. Jag ringde henne och vi bestämde att vi skulle ses i stan och ta vagnen hem tillsammans. Vi träffades vid knutpunkten och med sig hade hon ytterligare en gammal bekant från gymnasiet. Oväntat - fast ändå inte.

Det hade regnat en hel del, jag förevigade Way Out West-leran på nattspårvagnen hem. Jag tog med lite äkta Göteborgsklotter också - för äkthetens skull.

Väl hemma fick vi smyga för att inte väcka de andra två som åkt hem tidigare. Jag somnade skönt på Gustafs soffa, och vaknade av ett samtal på dalmål och såg en tjusigt klarblå Göteborgshimmel utanför fönstret. De tre WOW-besökarna som jag delat sovplats med var alla mycket trevliga och de köpte frukost och gjorde kaffe till alla.

När de åkt maxade jag Johnny Cash på Gustafs stereo, drack kaffe och läste löradgens Aftonbladet i väntan på att lägenhetsinnehavaren själv skulle behaga slita sig från sin gudinna och komma hem och underhålla mig.

Jag trivdes väldigt bra och lovade mig själv att så fort jag blir stor ska jag
1 - skaffa ett jobb,
2 - klippa mig,
3 - skaffa en lägenhet, och
4 - köpa en riktigt bra stereo.

En mycket bra helg, det kändes som om jag hann med en massa saker under mina tjugofyra timmar i sveriges egen humor-huvudstad. Göteborg - you gotta love it.

Bland spårvagnar, hårdrockare och festivalbesökare del ett

Jag kom till Göteborg på tidiga eftermiddagen. Stan kryllade av Way Out West-besökare, och festivalstämningen kändes lång väg. Blev lite avundsjuk på de som faktiskt skulle gå på alla sjukt bra akter som årets festival bjöd på.

Gustaf mötte mig vid tåget och var noga med att beskriva vägen hem till honom, steg för steg så att jag skulle kunna ta mig hem själv. Kände mig mer än någonsin som Kusinen från Landet när jag höll på att bli påkörd av en tyst, smygande spårvagn. Men ärligt talat - jag älskar spårvagnar! Det är mer Göteborg, punk, kärlek och uppror med spårvagnar. Tunnelbana känns mer slutet, både bokstavligt och bildligt.

Hemma hos Gustaf jammade vi irländsk folkmusik och jag fick lära mig att spela både mandolin och sked.

Att spela sked är både svårare - och häftigare - än vad det låter. Jag började med teskedar för att få in den rätta knycken och försökte sedan avancera till matskedar. Det gick sådär. Men jag ska träna och bli en riktigt säker skedspelare!

Om att dö en smula

Nu stänger jag snart av min dator - utan att komma tillbaka på måndag och sätta på den igen. Nu slänger jag alla "bra att ha"-lappar med telefonnummer, alla post it-lappar och gamla tidningar som belamrat min två kvadratmeter stora arbetshörna de senaste sex veckorna.

Jag har en tendens att bli otroligt sentimental och lider av galen separationsångest. Det känns hårt just nu och lite sorgligt. Ända till i morgon klockan tio ungefär, då jag kliver på tåget till Göteborg. Tur att man har lätt att anpassa sig.

Klockan 22.11: Packat och (nästan) klart att lämna lägenheten i morgon bitti. För den som har missat att jag blivit pånyttförälskad i Bright Eyes så var jag bara tvungen att lyssna lite på First Day of My Life nu under packningen. Du bara måste spana in den här (också hemgjorda?) You Tube-videon av First Day of My Life, den är ju hur trevlig som helst! Lite minimalistiskt och simpelt som tusan, men jag gillar det. Observera den gravida tjejen!

Peter Birros Upp till Kamp går i repris på tv, måste se!

Take it Easy (Love Nothing)

Jag har levt på YouTube och min Ipod i sommar - vad gäller musik alltså. Utan dem hade jag blivit en musiktörstande halvzombie. Men det har funkat bra. Vill man höra en låt utan hörsnäckor så är det bara att youtuba fram den. Ibland tittar jag på de hemgjorda videosarna och lyckades hitta den här (hemgjorda?) varianten av Bright Eye's Take it Easy (Love Nothing).

Sådär bra video va? Och så började det plötsligt störtregna i dag igen. Som en blixt från en klar himmel - bokstavligt talat.

Fundering: När man har loggat ut från sin blogg står det "utloggad". Borde det inte heta "utbloggad" i stället?

Folkfest åt folket!

När jag bodde i staden fanns inte den så kallade Å-festen. Inte i det här formatet i alla fall. I stället var det samtidigt Drakbåtsfestival, Å-fest och Sommarens sista suck för hela slanten, en helg i slutet av augusti.
Då, för tio år sedan, var allt gratis och Stadsparken was the place to be. På scenen, som numera inte finns kvar, spelade allt från lokala förmågor till internationella kändisar. Där hängde alla och man visste, att förr eller senare skulle man springa på alla man ville träffa. Vi lyssnade på Winnerbäcks tredje platta, den som blev riktigt stor, och på Yvonnes Modern Love på repeat. Då, 1998.


Yvonne: Getting Out, Getting Anywhere (1997)

Numera, 2009, är det alltså Å-festen i dagarna nio, en folkfest i kubik. Jag gick direkt från mitt kvällspass, rätt ut i den svala sommarkvällen, fjortisfylla och pommes frites-os. Efter att ha gått ett varv runt det enorma tältet som tar upp hela torget hittade jag och Jimmy in till Björn Rosenström-spelningen. Ojojoj, sakta i backarna, Björn Rosenström? Ja kära du, du läste rätt.

"Han är ju som en vulgär Winnerbäck!" sa Jimmy när göteborgsgrabben på scenen rev av en akustisk dänga som hela publiken kunde texten till (utom vi, verkade det som). Det var faktiskt konstigt, jag kände igen de flesta låtarna och kunde vissa textrader utan att riktigt veta när jag har lyckats snappa upp dem. Eloge till Rosenström för det.

Hur som helst, tältet var varmt och fullt av Eskilstunabor som hånglade, drack öl och skrålade med i låtarna. Liv och rörelse, fastän det bara var tisdag. Folkfest - you gotta love it.

Surrealistic Pillow

Jag har snöat in på Hote California (boken alltså) och var bara tvungen att läsa vidare.

Veckans Rock'n Roll Hall of Fame: Jefferson Airplane.

Bildades 1966 i San Francisco och var liksom startskottet för den progressiva och psykedeliska eran. Nog för att Beatles gjorde en del utsvävningar mot slutet, men Jefferson var en helt ny grej. Surrealistic Pillow kom 1967 och var deras andra album, där bland annat Somebody to Love fanns med.

Intressant kuriosa är att leadgitarristen Jorma Kaukonen (!) under något år i mitten av sjuttiotalet bodde i Strömsund (!!) där han sysslade med hastighetsåkning på skridskor (!!!).

Den som ändå hade fått se dem på Woodstock...

Bara fötter, bara ben

Snygga ben. Snygg fotograf. Snyggt mönster i kullerstenen.

Cocaine cowboys och protestlöpare

Jag har tidigare flaggat med min svaghet för sjuttiotalets musikscen. Eftersom jag känner mig lite för obildad plockade jag med mig ett av en kompis lånat ex av Hotel California på dagens tågresa mellan hemstad och sommarjobbstad. Det är fantastisk läsning och jag rekommenderar varmt boken för en längre, eller kortare, tågresa. Alla som någon gång tänkt tanken "varför fick inte jag leva på det glada sjuttiotalet?" måste bara läsa den, eller åtminstone bläddra i den.
Jag och Barney Hoskyns Hotel California, Singer-Songwriters and Cocaine Cowboys in the LA Canyons, 1967-1976

Och så apropå tåg: Jag jobbar kväll och har gjort en "Hallå där" med en ung man som i ren och skär protest mot SJ:s ohemult höga biljettpriser springer mellan Göteborg och Stockholm. Med tio kilo packning på ryggen gör han en Marathon om dagen. Läs min mini-artikel om Rasmus Wassberg här, och stöd honom gärna via hans Facbookgrupp Rasmus springer mellan GBG-STHLM. Han tänker använda den som en digital namninsamling. Fler sådana eldsjälar behövs.

För miljön, mot överpriser på tåg! Kanske skulle man börja jogga dit man ska? Roskilde nästa år, till exempel...

Don't try this at home

Jag såg Singoalla-kakor med lakriktssmak i dag när jag var och handlade och var naturligtvis tvungen att prova, fastän det inte låter särskilt gott. Jag kom alltså hem med ett lila kakpaket som en annan tant. Färgen på förpackningen är snyggare än vad kakorna smakar. Singoalla lakrits kvalar in på min lista av saker som inte är värt att prova.

Jag funderar lite över varför lakritsprodukter har fått lila som någon slags universell färg, tuggummin, choklad med lakrits, kakor... Var finns kopplingen lila-lakrits? Båda börjar på "L"? Summa summarum, det var inget fel på kakorna men jag rekommenderar dem definitivt inte.

Andra saker som du inte heller behöver prova om du inte gjort det, eftersom de helt enkelt inte är värda besväret:

• Spinning (det finns tusentals roligare träningsformer)
• Boken "Schismatrix"
• Alla sorters choklad och kaffebröd med lakrits (lakrits är godis som ska ätas separat)
• Gran Canaria
• Cannabis

Uppsala Reggae

Om man nu ska på reggaefestival och ska bo i husvagn så ska den ju definivit vara rastarandig. 

Ett av de större musikarrangemangen i Uppsala varje år är reggaefestivalen. Jag har aldrig varit inne på festivalen själv, men staden kryllar av sköna festivalbesökare och det står tomma Red Stripe-flaskor utspridda över hela stan.

Några icke-reggaemänniskor som kände att de behövde make a statement. Eller så hade de inte råd att köpa biljett, vilket är fullt förståeligt. Det kostar skjortan att vara en music lover.

Tropiskt regn

I går halv fem på eftermiddagen, precis lagom till att min lediga helg (och Å-festen i Eskilstuna) skulle börja, öppnade sig den svenska sommarhimlen och släppte ut tiotusentals liter vatten över den augustisoliga och fredagsglada småstaden.

Ekologiska tomater i paradiset

Jag har faktiskt vuxit upp i den här medelstora industristaden. Jag trodde att jag kunde den på mina fem högerfingrar. Ack så fel!

Under mina snart fem veckor som Eskilstuna-reporter har jag skickats ut på jobb till de mest fantastiska gröna oaser, inom spottavstånd från den avgasfyllda civilisationen. I dag var jag ute på Hornudden, en landtunga i Mälaren på vägen mellan Strängnäs och Enköping. Längst ut har ett tomatälskande medelålders par slagit sig ner med sina fyra stora drivhus och utsikt över en glittrande vik. Där odlar de sina tomater, driver restaurang och grönsakshandel, allt i ekologisk anda. Dessutom hyr de ut hus i olika storlekar och jag kände en rasande lust att packa min laptop, en stickad tröja och en tandborste, hyra en stuga med veranda mot sjön och skriva en generationsroman. Vilket jag naturligtvis inte gjorde.

Jag stod i stället i det varma och fuktiga växthuset och kände nackhåret krulla sig och såg bläcket blanda sig med svett till ljusblå fläckar i blocket. Tomatodlar-paret berättade precis hur deras miljövänliga system fungerar och det var väldigt intressant. (Exakt hur det fungerar kan du läsa i tidninen någon utav de kommande dagarna.) Vädret var strålande och det var väldigt skönt att komma ut från redaktionen en sväng. Dessutom var de trevliga och tillmötesgående, jag skulle älska att ha dem som tillfälliga hyresvärdar.

Kanske blir det av en dag. Och generationsromanen också?

Sjuttiotalsikoner och arga tågresenärer

Välkommen till min barfota-blogg. Inspirerad av punkdrottningen nummer ett, Patti Smith, namngav jag denna mentala spyhink. Först tänkte jag rippa titeln Dancing Barfoot rakt av, men insåg att det är svårt att dansa och skriva blogg samtidigt - även för någon med bättre simultanförmåga och mer bloggvana än jag.

Lyssna på Patti Smiths Dancing Barefoot och njut av det sköna bildspelet, you gotta love the 70's!

Dagens artikel om arga pendlare längs med Svealandsbanan väckte många starka reaktioner. Ett långt mail, två telefonsamtal och en drös kommentarer (mest upprörda) på hemsidan känns som ett bra betyg. Man vill ju att folk ska läsa det man skriver. Läs själv och tyck till här.