Det häftigaste med journalistyrket är att det aldrig blir långtråkigt. Visst, självklart blir jobbet vardag - det blir alla jobb. För några år sedan jobbade jag på tvätten (inte den i Arlöv, men det kunde ha varit det...), och det blev snabbt rutin. Efter tre dagar satt rörelsen för hur man viker patientskjortor i ryggmärgen ochdet var ju tur eftersom man skulle vika ett visst antal i timmen, kanske 150 eller 200? Jag minns inte så noga.
Det var långtråkigt. Men det var mitt sommarjobb och jag stretade på.
Andra veckan på redaktionen har gått alldeles för fort. Jag var med på Läkarförbundets etikdag, en spännande och lärorik upplevelse. Det är alltid spännande att som helt utomstående få inblick i särskilda grupper och hur stämningen är. Under lunchen satt jag bredvid en äldre kvinna strax över sextio, som tog mig för ung läkarstudent. Jag fick aldrig chansen att berätta vem jag var, så jag spelade med när hon pratade på om hur kåren fortfarande består till största delen av gubbar, åtminstone de i höga positioner. Hon sa att när hon var i min ålder trodde hon att mycket mer skulle ha förändrats. "Men", sa hon och pekade på de antika väggarna och målningarna som prydde dem, "gubberiet sitter liksom i väggarna, bokstavligt talat!"
Intressant. Vill du läsa vad som diskuterades på själva seminariet kan du läsa det här.
För övrigt har jag varit på Socialstyrelsen och scannat av deras diarier. Det är en djungel och jag misstänker att jag lider av någon slags byråkratisk dyslexi. Notiser, miniutbildning, möten och fredagsfika - och plösligt var det lördag igen!
Puffar än en gång för Rampfeber.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar