Det här är ingen sentimental dagbok, jag undviker sådant och lägger upp bilder på kossor och annat trevligt och oskyldigt. Men nu föreligger en risk för att låta blödig.
Sällan har det hänt att jag väldigt starkt har känt mig som om jag befann mig mitt uppe i en film. Det är en häftig men surrealistisk känsla. Ännu häftigare är när filmen har ett lyckligt slut. Mycket bättre i verkligheten än på bioduken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar