Handsprit och bloggtips

Sista dagen av sommaren, formellt sett. I morgon börjar höstterminen för min del, mycket symboliskt. Jag har smygstartat hösten redan i dag, och har gjort min första insats som sekreterare på Studentradion - om än en något klen och förvirrad sådan.

Vid mitt besök på Ekonomikum noterade jag att svininfluensan har kommit till Uppsala universitet, varenda toalett var fösedd med en ganska stor behållare med handsprit. Tänka sig! Hörde för övrigt att handspriten är helt slut på apoteken... har det här gått till överdrift?

På torsdag kör vi första Release för säsongen, missa inte! Kolla in Releasebloggen, den enda kanal du behöver som musikintresserad Uppsala-student.

I morgon gör jag min debut på Frescati. Peace and good night everybody.

En åldrings reflektioner

Då var man tillbaka i Uppsala då. Mycket har förändrats på de elva (!) veckor jag varit out of town. Till exempel hemma i kollektivet:

 - Det har tillkommit en stor gul skylt som talar om att man inte får parkera utanför vårt köksfönster, precis lagom stor och lysande för att störa frukostron

 - Sopstationen har utökats, numera finns även metallåtervinning och vi behöver inte knata till Willys för att vara de miljövänner vi alla bör vara

 - Min yuccapalm har lämnat in för gott, R.I.P.

 - Jag hittar inte riktigt i köksskåpen (kan också bero på mig och inte på att något har förändrats)

För att inte tala om ute på stan som nattetid har tagits över av störtfulla nollor och nyblivna Uppsalastudenter som:

 - Är födda så sent som 1991 (!!!) vissa alltså, inte alla. Men ändå!

 - Har konstiga utklädnader på teman som Braveheart, pirater eller Pink Ladies

 - Har så konstiga kläder att man inte vet om de är utklädda eller ej (SHIT vilken jävla tantfaktor det var på det uttalandet!)

 - Sjunger sup-hejarramsor i kapp i baren på de större nationerna

Efter en promenad i stan upptäckte jag hur skräpig Kungsgatan var, okej att det är söndag men så här mycket skit brukar väl inte fladdra runt på eftermiddagen. Mitt i stan liksom! Kan det vara nollorna tro...? (Nej nu var jag väl orättvis, fy mig!)

I övrigt är saker och ting ganska mycket som vanligt. Någon hade kräkts på en av Upplands toaletter igår, kön till V-dala var oöverkomlig och tågstationen är ett enda virrvarr av ny tågräls och provisoriska skyltar.

Pang Boom Krasch

Här är ett HETT tips för alla övervintrade punkfanatiker. Efter Thåström-spelningen i förra veckan återupptäckte jag Pang Boom Krasch och youtubade den.

Kolla in Thåström när han uppträder live hos Dabrowski. Blockflöjtspelande barn (spelar de verkligen på riktigt?) och på slutet glider det in en hel barnkör. Notera den galna Thåström-blicken och hans sköna moves på scenen. Man kan bara älska honom.

Sista sucken

I dag är det dags att lämna sommarland och bege sig norrut. Dags att ta tag i höstterminen. Höstfestligheterna började i går med skånsk kräftkalas och fortsätter i kväll i Stockholm med mälardalsk kräftskiva. I morgon hastar jag raskt vidare in i ett födelsedagskalas och på kvällen uppländsk inflyttningsfest. Allt på en gång.

Här är mina sista sommarbilder. Från havet, landet, lugnet. Kor och glittrigt hav. Lugnt hav på kvällen. Kan man bli annat än lugn?


I går körde jag runt i bygden för att uträtta några ärenden. Jag kände mig skitig i håret, svettig och allmänt sunkig - men det gjorde ju inget eftersom man är på landet och det är sommar. Jag kände mig som Johanna Sällströms karaktär i Hans och Hennes som gick på tv en kväll för inte så länge sedan. De är så himla lantligt skitiga och svettiga i den filmen, man riktigt känner lukten av svett, ladugård och solvarmt bomullstyg när man ser den. Och så åker de runt i sina rostiga bilar också, man måste ju ha bil när man bor på landet.

Det lider mot höst och barfotabloggen blir allt mer påklädd. Jag drar på mig raggsockorna, tvättar håret och åker hem. Till Uppland, staden och det något snabbare livet.

Punkmiddag

I dag blir det punkmiddag. En gammal vän kommer över.

Det var inte meningen att det skulle bli lite halvsunkigt. Det är inte äckligt på något sätt alltså, utan bara lite... punkigt. Jag skyller på att vi befinner oss ute på landet, att jag egentligen hatar att laga mat och att jag ändå aldrig komemr kunna leva upp till det jag bjöds på för en vecka sedan. Av samma person som jag nu bjuder. Dessutom måste man ju vara lite originell...

Märks det att det ligger ett prestationskomplex dolt under den punkiga "jag skiter i allt"-ytan? Jaså, verkligen?

Men hör på den här menyn då:
- Förrätt/snacks: Lättsaltade chips och gröna vindruvor
- Huvudrätt: Tonfiskpasta
- Efterrätt: Kallrörd chokladpudding
- Dryck: Ekologisk folköl

Allt är ju gott. Eller hur? Dessutom bjuds det på trevligt sällskap och sällskapsspel. FAst någon stereo har vi i och för sig inte...

Malmö och Lund

Jag passade ju på att insupa den sydvästskånska atmosfären när jag ändå var i både Malmö och Lund.

Malmö i kvällssol. I väntan på Thåström. Mellanöl och Sveriges godaste falafel. Jag rekommenderar varmt Kungsparken för alla Malmö-besökare.

Den här lustiga men färgglada installationen hittade jag på Stortorget i Lund. Tyvärr syns det inte att det spöregnar på bilden, men jag vara tvungen att stanna till för att föreviga detta konstverk(?) på väg till tågstationen.

En grej som man som blivande journalist bara måste göra är ju att ta en titt i Sydsvenskan. Här är en lokalnotis från fredagen den 21 augusti:

Hela bilden är tyvärr lite suddig, och för dig som inte kan uttyda ortsdateringen så står det Staffanstorp. En lite by utanför Lund. (Alla ni som sett HippHipp vet kanske då att Tiffany Persson, den bastanta, höljudda och hennafärgade damen kommer från Staffanstorp.)

En grå dvärgkanin har alltså försvunnit ur sin bur. Ajaj. Kaniner som är som gjorda för att sitta inlåsta, hur kan det komma sig att den är borta? Hur kan man vilja fly från en bur? Själklart är det ett "inbrott"...

Skåne är bra. You gotta love it.

Alla vill till himlen

Åka limousin förstås. Alla vill till himlen, till himlen!

Thåström var fantastisk. Även om jag ryktesvägen hörde att den här turnén skulle vara mindre bra än tidigare år så har jag bara en sak att säga: Thåström är kung. Jag ville inte att han skulle gå av scenen, för mig hade han fått hålla på hela natten.

Stortorget i Malmö, framför scenen var det fullt av folk, men inte så där galet packat. Publiken var rätt lugn och medelåldern ganska hög. De flesta runt omkring oss verkade vara över fyrtio i alla fall. Inte så konstigt, Thåström har ju varit aktiv sedan slutet av sjuttiotalet.

Han körde ett sjukt bra set. Inledde med ett par låtar från nya plattan och gick sedan hårt och brutalt in på den tjugo år gamla repertoaren och jag fick höra den industritunga Alla vill till himlen - äntligen. Som en revansch för den avbrutna och febriga konserten på Roskilde.

Några låtar från Skebokvarnsvägen 209, både The Haters, FanFanFan och Om Black Jim. Han gick av scenen, efter ett - enligt mig - alldeles för kort set. Och gick upp igen, två gånger! Fantastiskt. Och hör och häpna, han rev av Die Mauer som ett extranummer, det trodde jag aldrig. Thåström är ingen publikfriare, tvärtom.

Nog för att jag kan tänka mig många låtar jag hellre skulle höra kändes det ändå lite stort. Som om han verkligen ville bjuda på sig själv, ge publiken en låt som alla skulla känna igen - även de som inte kan stava till "Imperiet" utan att slå upp det.

Men det är tur att han inte beter sig som Bob Dylan och låter bandet spela låtarna exakt som man är van att höra dem men medan han själv pratsjunger sig igenom texterna helt fel. Sjukt bra jobbat Thåström, sjukt bra.

Thåström är oåtkomlig. Klanderfri. Obefläckad. Åtminstone i mina ögon.