Roligt värre

I och med mitt examensarbete har jag de senaste veckorna träffat en handfull väldigt trevliga och spännande människor.

En av dem är Ludde, blott 20 år fyllda men redan en grym komiker. I helgen brände jag tre underhållande och givande timmar på Café Blå Lotus tillsammans med Ludde och försökte lära mig så mycket som möjligt om stand up-branshen. Kvällen innan, i fredags, var jag och såg honom uppträda - och jag är imponerad. På allvar.

Man blir liksom lite fast, så nu ser jag affischer om stand up-klubbar överallt, det kanske ska bli min nya hobby?

"Tja, ska vi ses i helgen och ta en öl?" bli i stället "Tja, ska vi ses i helgen och garva på Klubb si eller så?"

Birmingham calling

"Hej Anna! Jag dricker en liter punch om dan, spelar bridge och åker taxi på stan."

"Lika bra att dra från stan."

Hälsningar från Dan Banan

Söt video om att bli äldre

Jag fick ett tips om den här videon i förra veckan. I fredags publicerade jag den på Rampfeber och sedan dess har jag lyssnat flera gånger. Banalt, but I love it.

Efter tre, fyra lyssningar är refrängen så gott som tatuerad i mitt inneröra. Och videon är ju ganska gullig också.

Rena Rama, måste kolla upp om de spelar någonstans i krokarna snart?

Ciao!

Lillan fick aldrig bli stor

Jag var på Ivar Arosenius-utställningen på Waldermarsudde i går. Det var väldigt häftigt, och Lillan var bäst - alla kategorier.Den läskigaste sidan i Kattresan, och den jag minns allra starkast, är den då katten spricker.

Eftersom konstnären, tillika Lillans far, dog redan som 30-åring fick vi aldrig se Lillan växa upp, bli tonåring och vuxen. Hon har liksom konserverats som en söt och gosig liten tvååring i sin fars målningar och illustrationer. Lite sorgligt och samtidigt fint.

Fast jag och syrran gissade att en av målningarna, föreställande en ung kvinna i röd klänning på en grön gräsmatta, föreställde just Lillan som vuxen.

En annan sak jag alltid har undrat över är vad "kalikå" är, det som gubben med den blå näsan är klädd i. Om du vet vad kalikå är så förklara gärna.

Både min och Pi:s dag

I dag är det min namnsdag. Inte för att man behöver fira namnsdagar, särskilt inte andranamnsdagar men ändå.

När jag wikiar på 14 mars står det redan i första stycket att det är "Pi-dagen". Är det ett skämt eller? Uppenbarligen inte.

Pi-dagen är uppkallad efter talet Pi som är 3,14 - och som på amerikanska skrivs 3/14. Well, allt ska väl ha sina egna dagar. Kanelbullar, menlösa barn, svenska flaggan, alla föräldrar och så Pi då. Uppenbarligen. På Wikipedia kan man också läsa att dagen firades första gången redan 1988 på museet Exploratorium i San Francisco.

Namnsdagspaj eller namnsdagspi?

Tydligen firas dagen med att det på ovan nämnda museum bjuds på pizzor och pajer, eftersom "pi" på enegelska uttalas likadant som pie, paj. Dessutom är ju pizzor och pajer som regel runda, och pi används som bekant för att bestämma cirkelns omkrets och areal. Hur logiskt som helst.

Men, grattis till maj och grattis till paj då?

Det finns en sång om i dag. Nästan.

Det finns en sång om söndagen den 13 mars. I dag är det visserligen lördag, men när jag tänker efter är det en bra årstid att skriva en låt på.

Vi befinner oss i en övergångsperiod mellan vinter och vår, och våren låter vackert vänta på sig. Visserligen skiner solen men oj vad trötta hela svenska folket, åtminstone vi söder om Sundsvall, är trötta på snö vid det här laget. Jag menar, vi börjar ju ledsna redan efter två veckor med snö och slask.

Åter till konsten. En känslig konstnärssjäl måste verkligen explodera av kreativitet av att gå längs en vindpinad kustremsa medan marssolen kämpar och flämtar för att hinna ifatt årstiden. I alltför tunna kläder, bitter på vintern och väntandes på bättre tider. På alla plan.

Det är som diesel för en ung, förvirrad och vinterförtvinad konstnär.

Jag förstår att låten blev till. Fast egentligen har jag ju ingen aning om hur det gick till.

En äkta stockholmare

...tar en dubbel macchiato på väg till jobbet på morgonen. Och spiller ingenting fastän de går och pratar i telefon samtidigt.

Jag dricker vanligt bryggkaffe till frukost. Hemma.

...säger Medis om Medborgarplatsen.

Jag säger Medborgarplatsen. Och förklarar var den ligger.

...ger blanka fan i att Kleerup står i bankomatkön när de passerar förbi.

Jag kan inte sluta stirra eftersom jag undrar om det verkligen är Kleerup som står där i vid en helt vanlig bankomat, mitt på blanka dan.

...vet att man ska bo på en idyllisk gata, på lagom avstånd från de mest folk- och trafiktäta gatorna, men ändå hålla sig mitt i smeten.

Jag bor på mitt på Götgatan.

...tar tunnelbanan överallt, även om det bara är två stationer. Eftersom de har SL-kort.

Jag går oftast om sträckan är kortare än 5 km, plankar kvälls- och nattetid och använder remsa i nödfall.

...bestämmer mötesplatser utifrån T-baneuppgångarna, eftersom alla åker tunnelbana överallt.

Jag anger gatuadresser eftersom jag tvingats lära mig dem när jag irrat runt.

...har snygga, nätta och opraktiska skor. Eftersom de åker tunnelbana överallt.

Jag har grova och tåliga skor eftersom jag oftast går.

...är född på Danderyds sjukhus eller Sös och ger sig ogärna och sällan iväg utanför tullarna.

Jag har bott i Stockholm i sex veckor.