Glöm Din Dröm

Jag gömmer, det jag drömmer, glömmer.

Det var nostalgi den 18 december, jag och syrran såg Sundström på Katalin. Det är nog tio år sedan sist. Han rev av några nya låtar varav Glöm Din Dröm fastnade genast. 

Men det var lite deppigt, om jag nojar över att ha passerat 25 så är det inget mot Steffes nya platta. Döden, (övre) medelålder och gamla minnen i kubik. Men så skulle han lätta upp lite med en gammal låt. Som handlade om n midsommarafton någon gång i mitten av åttiotalet... 

Steffe och hans vackra fru Karin.

Syrran blev alldeles till sig och ropade rätt ut: "Jaaa! 40 veckor! Det är den vackraste låt jag vet!" varpå kvällens höjdpunkt med den luggslitna gitarren kom av sig en smula. Kanske blev han lite rörd, men han tackade lite nervöst och tog en klunk öl. 

Det var fint. Nästan lika fint som när jag såg Winnerbäck på Stadsteatern i Eskilstuna, hösten 1999 måste det ha varit, när han precis hade slagit igenom på allvar med Kom. Han hade blivit rätt poppig vid det här laget och hade ett stort band med sig. Men så genom halva konserten sa det pang! och allt bara dog. Strömmen hade gått. Lars placerade sig längst fram på scenen med en akustisk gitarr, helt opluggat såklart, och spelade gamla låtar på löpande band på publikens begäran. Då satt såklart syrran längst fram och hojtade högst.

Så kan det gå. Strömmen kom tillbaka och de kunde avsluta spelningen som planerat. Men den spelningen är en av de bästa.