Det började med Ebba och Didrik (1990), åtminstone för min del. Alla födda åren kring 1980 sätter likhetstecken mellan Johan Widerberg och huvudpersonen Didrik. Eller okej då, jag gör det i alla fall. Protestera om du vill.
Ur Ebba och Didrik:
(Didrik frågar den tio år ädre Yrla som han är kär i): "Vad heter du?"
"Yrla"
"Virvla?"
Men var tusan tog han vägen sen? Ett tag kändes det som om han var överallt. Rapport till himlen och Lust och fägring stor i mitten av nittiotalet, och så Under solen (inte särskilt bra) för sådär en tio år sedan. Johan debuterade faktiskt redan som tvååring i Mannen på taket, första generationens Beck-filmer med Carl-Gustaf Lindstedt - och tydligen gjorde han så bra ifrån sig att han även som tjugoåring fick mer pratsamma roller i andra generationens Beck där Gösta Ekman spelade rollen som den melankoliske kommissarien med sina misslyckade familjerelationer.
Det var när jag såg Polismördaren i våras som jag började fundera över var han tagit vägen, Johan-Didrik. Jag rev av några filmer där han spelar, oftast samma roll. Bortkomna tonårspojkar, lite som Didrik.
Så jag googlar honom. Och upptäcker att han hade en roll i Oceans twelve, vilken jag pinsamt nog inte sett. Dessutom är han på gång med en ny film som kommer nästa år, Helena Bergströms Så Olika. Och eftersom jag nu har funderat så mycket kring vad som hände med Didrik måste jag ju nästan se den. Jag väntar med spänning på vem Johan Widerberg har blivit exakt tjugo år efter Ebba och Didrik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar